Isokinolin
| Isokinolin | |
  | |
| Systematiskt namn | Isokinolin |
|---|---|
| Kemisk formel | C9H7N |
| Molmassa | 129,1586 g/mol |
| Utseende | Färglös eller gulaktig, oljig vätska eller flingor |
| CAS-nummer | 119-65-3 |
| SMILES | c1cccc2ccncc12 |
| Egenskaper | |
| Densitet | 1,09 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | Olöslig |
| Smältpunkt | 26,5 °C |
| Kokpunkt | 243 °C |
| Faror | |
| Huvudfara |  Giftig |
| LD50 | 615 mg/kg |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Isokinolin är en heterocyklisk aromatisk förening med kemisk formel C9H7N. Det är en isomer till kinolin.
Egenskaper
Vid rumstemperatur är isokinolin ett skivformigt kristallint pulver med en smältpunkt på 26,5 °C. Ämnet är hygroskopiskt med en lukt påminnande om kinolins. Isokinolin är en svag bas med pKb = 8,6.
Framställning
Isokinolin utvinns ursprungligen ur stenkolstjära. Syntetisk isokinolin framställs genom en Pomeranz-Fritsch reaktion där bensaldehyd får reagera med en dieter av glycin. Alternativt kan bensylamin och en dieter av glyoxal användas.
Användning
Isokinolin i sig själv har få användningsområden men flera derivat är mycket betydelsefulla och ringsystemet återfinns naturligt i t.ex. papaverin.
